R.I.P

"Han är din vän, din partner, din försvarare, din hund.
Du är hans liv, hans kärlek, hans ledare.
Han kommer att vara dig trogen till sitt allra sista hjärtslag.
Det är din skyldighet att visa dig värd hans kärlek."

Hilda
1989 - 2003
Underbara Hilda, vår vandring tillsammans slutade den 30:e december 2003.
En mycket speciell hund som under de 8 år hon vandrade bredvid mig aldrig var till besvär på något sätt, en helt okomplicerad trevlig och vänlig hund. Hon mötte allt och alla med sin varma blick och viftande svans. Jag har aldrig kunnat fatta hur någon kunde lämna henne ifrån sig, hur kan man svika en sån underbar hund på det viset?
Hon har genom åren varit min hjälpinstruktör på alla kurser jag haft, och en bättre *hjälpare* kunde man inte ha hela hennes godmodiga väsen utstrålade lugn och säkerhet och det påverkade alltid gruppen av hundar hon befann sig i. Hon var en hund som mina systerdöttrar vid unga år kunde ta på promenad helt själva & varken jag eller tjejernas mamma hade något att oroa oss över.
Hilda har lämnat ett tomrum efter sig som ibland känns oumbärligt att klara av, hur ska livet kunna forsätta när min underbara vän inte längre är vid min sida - det är så oerhört tomt och det gör fysiskt ont i både mage och hjärta. Jag är så oerhört tacksam för att ödet gjorde så att Hilda kom att bo hos oss sina sista år & jag hoppas verkligen att hon kände det samma.

Tina
1981-1995
Den 23 januari 1995 kändes det som om livet var slut, jag hade aldrig tidigare upplevt känslan av att stå vid avgrundens kant.
Min första *egna* hund som vandrat vid min sida ända sen jag var i tonåren och flyttat med mig till Sverige när jag flyttade hem från England. Under både glada och svåra stunder fanns hon alltid vid min sida, på något naivt korkat sätt trodde jag nog att hon alltid skulle förbli där. Den här hemska dagen var jag på väg till stallet i Valbo när Tina fick någon typ av *anfall* i bilen. Inte ens då kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag inom ett par timmar skulle sitta på golvet på djursjukhuset i Falun med hennes döda kropp i min famn. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle få höra orden från en veterinär att det inte fanns något att göra. Jag, likaväl som alla andra hundägare, vet ju att allt över 12 år är en bonus men trots det hamnade jag i ett chocktillstånd som varade flera veckor. Min hjärna vägrade inse att hon aldrig mer skulle vara hos mig, jag tänkte hela tiden att det var någon som passade henne och att hon snart skulle komma hem igen.

Do not stand at my grave and weep.
I am not there, I do not sleep.
I am the thousand winds that blow.
I am the diamond glint on snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.
When you awake in the morning’s hush, I am the swift uplifting rush of quiet birds in circled flight.
I am the soft stars that shine at night.
Do not stand by my grave and cry: I am not there. I did not die.

Tack för allt mina underbara vackra tjejer

"He was my North, my South, my East and my West
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood
For nothing now can ever come to any good."
W.H.Auden

"How can I say thanks for all the things that You've done for me
Things so undeserved, yet You gave to prove Your Love to me
And the voices of a million angels could not express my gratitude
All that I am and ever hope to be: I owe it all to Thee...
To God be the glory - for the things He has done!"
Andraé Crouch