November 2009
rapporterat av Sanne i egenskap av REPORTER  och därmed undantaget enligt 7 § PUL;-) skämt åsido eftersom dagboken tillkom före PUL så gäller Datalagen för innehållet.

Skriv på listan du oxå, klicka på bilden

Lördag 21:a

(10:30) Avsked
....Ja, nu har han morrat åt sin sista veterinär den gamle holländaren;-) Det sista *omdömet* han fick från en veterinär var "så det här är Pippen som jag hört så mycket om, du är ju riktigt snäll", så det kändes ju bra. Iofs hade han fått lugnande men ändå;-) Redan tisdag förmiddag när jag kom hem insåg jag nog hur det skulle bli. Ingen holländare innanför dörren när jag kom in;-( Hittade honom i soffan, väldigt ursäktande och piskandes med svansen. "Sorry mami, jag *orkade* inte hälsa dig välkommen". Då fattar man ju. Ultraljudet visade förändringar på mjälten och levern och då behövde jag inte *fundera* mera. Jag var chockad hela eftermiddagen/kvällen, tror jag grät 8 timmar i sträck. Kändes som om jag hade feber, huvudet sprängde och ögonen värkte. Vilken panik det är när man fattar hur absolut *slut* det är, aldrig mer farbror Pippen. Aldrig mer.
....Min första tanke när jag kom ut från kliniken var att jag *måste* röka för att dämpa ångesten. Jag *måste* stanna och köpa cigaretter. Men sen sansade jag mig, vad vore det för hyllning till honom att jag börjar röka igen. Gud så korkat! Tack och lov lyckades jag stå emot det, men jag förstår ju hur tidigare alkolister och narkomaner har det, *känslan* är nog den samma när man bara *måste* återfalla lixom. Jag har ju en *riktig* missbrukarmentalitet tror jag och skulle jag bara röka ett endaste litet bloss så satt jag ju i nikotinträsket igen - och dit vill jag inte tillbaka;-( ALDRIG någonsin så de så!!
....Det är så tomt utan Pippen, trots att jag har Elsa och Ivar. TUR att jag har dom kvar!! Pippen tog alltid så *stor* plats, "jag jag jag jag" kan man sammanfatta honom. Det är jag som ska spåra/äta/leka, det är jag som ska sitta bredvid mami, se mig hela dagarna lixom;-)

¤º°`°º¤ø,¸¸,ø¤º°`°º¤

Söndag 15:e

(18:30) Förtvivlad
....Dagar blir till veckor i rasande fart, jag har dåligt med motivation att köra igång datorn här hemma. Livet rullar lixom bara på i gamla spår, jag jobbar + försöker ge mina dogz ett drägligt liv. L ska fixa en veterinärtid till Pippen på tisdag om det finns. Jag är nästan helt övertygad om att det är halsen på honom faktiskt. Tror inte det är magen. Enda anledningen han inte skulle äta vore nog om han har svårt att/inte kan svälja gissar jag. Han har ju vid några tillfällen känt av sin rygg, kanske 2 gånger på 3 år, och då har han ju ätit trots att varje gång han böjt sig ner för att ta en tugga har han skrikit då det förmodligen huggit till i nacken/ryggen men han har inte missat en smula mat trots smärtan. Lika när han var nyopererad för tarmvredet så var han ju helt galen i mat så fort han vaknade ur narkosen typ & då måste han ju f-n haft ont i operationssåret - han var ju inte bara öppnad och igensydd utan tarmen var ju dessutom kapad pga att den *dött*. Innan operationen så åt han ju som vanligt trots att han *hade* tarmvred och hur ont gör inte det - iofs kom ju maten upp igen men han *åt* ju iaf;-) Pippen har ju alltid varit en extrem hund på alla sätt och vis, han har aldrig gjort något halvhjärtat utan med fullt ös sas, så även med maten han har alltid *vräkt* i sig sin mat och stulit allt han kommit över. Nu måste vi komma till botten med det här så att Pippen antingen får hjälp & om det inte går att bota (vilket jag *vägrar* tro) måste han avlivas för så här kan han inte gå. Om vi inte hittar felet och jag måste ta farväl av min vän kommer jag skicka han för obduktion för jag *måste* få veta vad det är. 12 år är ju ingen ålder *egentligen* tycker jag, ingen av mina hundar har varit *gamla* vid 12 år. Dessutom *brukar* holländarna bli gamla så varför ska inte Pippen få bli det? Pippens blodvärden är bra, förutom ett värde som jag inte kommer ihåg vad det heter..... men det var inget livshotande som jag fattade det iaf. Så varför äter han inte?! Halsen är min teori. Nu måste detta kollas/uteslutas. Om det visar sig att han behöver få halsmandlar eller vad det heter bortopererat så är det så, trots att jag sagt att han inte ska sövas mer så kan man ju f-n inte avliva en hund pga att han är ful i halsen?! Varför jag inte vill ha han sövd är pga hans *kontrollbehov*, han är inte som nån annan hund jag haft. När han vaknar och känner hur groggy han är så får han *panik* iom att det inte är Pippen som kontrollerar situationen längre, & då måste mami vara där så det inte går illa;-) Han är by-far den jobbigaste & absolut * värsta* hund jag har haft men VILKEN hund han har varit! Får nog aldrig en sån bra brukshund någonsin igen. Tänk att *veta* när man åker på en tävling att man har "alla rätt" i skogen - det är nog få förunnat;-) Att han skulle ta bakspår eller missa en figurant på söket eller ett föremål på uppletande har ju aldrig funnits på kartan lixom varken på träning eller tävling, VILKEN hund!! Sen att han har mycket egna ideér om hur saker och ting ska göras kan han ju inte hjälpa;-) Han skulle ha behövt lite mer styrning/hjälp under uppväxten och inte tillåtits agera så självständigt så kanske det varit ett annat läge med honom oxå. För mig har det alltid varit en del av charmen, även om jag *svurit* många gånger över honom som när han i högre t ex hade drygt 300 poäng med sig från skogen (endast avdrag för tugg på uppletande såklart) och sen *nollade* han bort flera hundra poäng på lydnaden! Då kan man ju hålla sig för skratt omss, men bara en stund;-) Hade han gjort allt på mamis sätt så hade han ju inte varit Pippen - han har alltid varit *true* till sig själv;-) Vidare så är en jättebra familjehund, han skulle gå genom eld och vatten för de som han anser är *hans*. Han skulle ge sitt liv för att skydda *sin* flock det är jag helt övertygad om. Flera situationer när jag inte har *räckt* till utan blivit rädd så har han direkt klivit fram och visat att "hit men inte längre", aldrig hysteriskt gapande som Elsa utan bara oerhört självklart, självsäkert & väldigt dominant - aldrig har det undgått någon att han menar allvar;-) Flera gånger när vi bodde på stan och jag kanske varit ute sent och sen *nattvandrat* med hundarna när jag kommit hem och mött diverse *idioter* på stan har han skyddat oss då jag blivit rädd & även i skogen i olika situationer har han klivit fram. Alla hundar är såklart individer & Pippen är en särdeles väldigt speciell individ som jag vill ska finnas kvar i min flock länge till!! Håll tummar och tassar för att hans problem löser sig nästa vecka något annat alternativ finns lixom inte för det *klarar* jag aldrig;-(
....Hade tänkt skriva någon sammanfattning över hundträningen dessa veckor oxå men motivationen att göra det har inte infunnit sig när jag suttit här och skrivit om Pippen så det får vänta till nästa uppdatering.

¤º°`°º¤ø,¸¸,ø¤º°`°º¤

Onsdag 4:e

(18:30) Stressigt
....Idag *hängde* snön i luften;-) Blåste riktigt kallt och det kändes som om snön inte var långt borta;-( I morgon ser det ut som om det ska bli snöblandat regn enligt yr.no, skoj eller kanske inte;-) Jag är glad så länge det är snöfritt så det går att lägga spår, iofs blir det ljust och fint av snö så jag är lite kluven;-| G har iaf hjälpt mig att byta till vinterdäck så jag är redo & ser fram emot vinterns körning i min Subaru - den bilen kommer ju verkligen till sin rätt i snön;-) Bring it on!
....Efter 2 urtrista dagar klättrade malledåren nästan på väggarna så idag *sprang* jag ut ett spår åt honom, ca 900m 3 apporter. Medans spåret låg till sig *sprang* jag - nåja mera gick fort - 3 km med dogzen. Körde Ivar i spåret direkt när vi kom tillbax så det var inte så lång liggtid. Det var nästan mörkt ändå när jag släppte på. Ivar låg verkligen på & spårade i ett *rasande* tempo, när vi skulle över bäcken lyckades jag med en kanonvurpa;-( Tappade inte linan iaf;-) Det sitter i efter alla vurpor med Pippen, om jag tappade honom i spåret så stannade han inte oavsett hur mycket jag *vrålade* på honom. Så jag har *lärt* mig att hålla i linan oavsett om man håller på och slår ihjäl sig, MEN Ivar tror jag faktiskt att det skulle gå att få stopp på även om jag tappade honom. Efter luftfärden över/i bäcken var jag blöt upp till midjan typ;-| Gissa hur *kallt* det blev då;-( Ivar spårade iaf hur bra som helst igen, tog alla apporter denna gång men första (som han brukar missa) låg inte förräns på 400m och då hade han ju hunnit *landa* lite. Usch vad stressigt det var att hinna med att spåra idag, det här är nog allra sista veckan som det går att (med nöd och näppe) gå ut åtminstone ett spår efter jobbet. Nu är det ju mörkt vid 16.30 ca och nästa vecka är det väl mörkt 15.30 - SUCK.

¤º°`°º¤ø,¸¸,ø¤º°`°º¤

Söndag 1:a

(21:45) Medicin
....Ny månad igen, vart tar tiden vägen? Snart blir det jul och sen nyår och efter julledigheten lättar det ju enormt för mig. Bara det vänder så ljuset är på väg tillbax känns det genast mycket lättare, även om det handlar om minuter i början så känns det mentalt att vi är på väg *rätt* håll sas;-)
....Onsdag & torsdag åt inte Pippen nånting alls;-( Torsdag em fick jag äntligen ut hans medicin och då var jag även och handlade diverse *delikatesser* att fresta honom med. Han kan ju inte äta antibiotika på tom mage då blir han ju ännu sämre förmodligen, sen han fick operera bort en bit av sin tunntarm är hans *plåtmage* ett minne blott tyvärr;-( Så nu var jag tvungen att prioritera *att* han åt och inte så mycket *vad* han åt;-) Leverpastej föll honom på läppen iaf! Nu har jag successivt fått honom att äta ris+fisk+leverpastej;-) Han äter inga mängder men 1-2 dl per gång iaf tror jag. Det underliga är att han helt plötsligt inte har något mat-/bytesförsvar? Iofs hänger väl det ihop med lusten att äta men Pippen har ju ett stort *ägandeförsvar* oxå & har han fått/stulit nåt (oavsett om det är ett föremål eller något som går att äta) så vaktar han ju det med sitt liv (typ) mot de andra hundarna - han är ju en sån där hund som lätt skulle slåss till sista blodsdroppen för att få *rätt*;-) Nu kan Ivar gå fram och ta hans mat utan problem?! Iofs har ju Pippen gått därifrån men han befinner sig ju 1-2m ifrån bara?! Hade det varit förut hade han ju t o m vaktat den *tomma* skålen och Ivar skulle aldrig drömma om att våga gå till hans tomma skål ens. Återigen visar det vilken fantastisk kommunikation det finns mellan mina hundar, Ivar känner att nu helt plötsligt är det *läge* att äta upp den mat som Pippen lämnat?! Idag har jag och Pippen ätit blåbärskräm, så här i förkylnings-/influensatider fyller jag på mina antioxidanter *ofta*. Frös ju in en massa blåbär i somras/höstas, perfekt att köra kräm på det nu. Pippen gillar oxå min blåbärskräm, kanon speciellt mtp att han inte vill han några grönsaker/frukt nu och han behöver verkligen antioxidanter! Dessutom tror jag blåbär är bra för hans mage?! Det kan iaf inte göra någon skada för honom att äta lite blåbärskräm. Han fick dock utan soyamjölk, han verkade tycka det var helt ok ändå;-)
....En del hundträning har det blivit trots allt. Idag lydnadsträning, känns som det var evigheter sen vi körde nåt igen;-( Platsliggning, sitt-stanna-kvar, fritt följ, kryp, apportering fick vi gjort iaf - lite mikroövningar av varje grej;-) På em var vi iväg till skogs. Ivar fick sig ett icke-förar-spår & det minns jag inte när han gick ett sånt sist? Sommaren 2008 eventuellt?! Jag gjorde ett regelrätt upptag (ca 30m ut) + att spårläggaren hade en pinne i taget i handen när spåret gicks ut & så gör aldrig jag - jag har pinnarna kvar i plastpåsen som de ligger i när jag förvarar dom i frysen. Eftersom det var en *ny* svårighet iom ej-matte-spår så tänkte jag att då kan ju pinnarna få *normal* vittring på sig, förhållanden som på tävling alltså!! Oj, vad Ivar utvecklats! Upptaget var väl sisådär, han fattade ingenting först när jag sa "ut" och hade han i lina. Tränar ju mycket linjetag med "ut" men då är han ju alltid lös. Han är ju inte världens tuffaste malle så han funderade nog när han inte tilläts galoppera pga linan. Tog sig ut iaf hyfsat *rakt* (matte nöjd eftersom han aldrig har gjort ett sånt här upptag tidigare), träffar på spåret tar det en bit framåt, vänder går lite bakåt & sen vänder han rätt igen och går iväg!! Duktig vovve!! Spåret var ganska kort ca 800m och med 3 apporter varav han tog alla. Jag märkte ingen skillnad att det var någon annan som gått spåret faktiskt, däremot lokaliserade han pinnarna hur *fort* som helst;-) Han är ju van att gå på vittringslösa pinnar så gott som;-) Det kändes hur bra som helst & även om jag *aldrig* kommer ihåg själv hur jag gått ut mina spår och aldrig snitslar så vet jag ju på ett *ungefär* hur spåret går iaf. Nu hade jag inte en aning hur det gick och det kändes hur tryggt som helst!! Ivar ligger på som en idiot i spåret och det är tur att han inte väger mer än han gör;-) Elsa fick en egen godisruta med torkad lever och Pippi fick några leta-kong-övningar i fin terräng. I går lördag fick Ivar ett uppletande och så tränade vi på *klockan* (dirigeringsövning som används av jaktfolk). Fredag var det ingen träning alls har jag för mig. Var i grustaget och körde *slut* på mallen, intervaller i sand det är fint det;-) Onsdag och torsdag minns jag inte vad vi gjorde, vet att Ivar fått ytterligare uppletandeövningar + att alla letat godis men inte mer än så.
....Pippen har ju ätit medicin nu i 4 dagar och det är lite skillnad iom att han petar i sig små mängder mat.... MEN jag skulle velat se en mycket större förbättring än så här på 4 dagar faktiskt - nu har han bara 4 dagar kvar på sin medicinkur (8 dagar totalt).

¤º°`°º¤ø,¸¸,ø¤º°`°º¤

...